Rebekah

När ska smärtan bli lättare att bära?

Kommer den någonsin bli det?

Trodde aldrig att jag skulle hitta en sådan fin vän som jag hade i dig, vilken ära…

Nu ligger din och Beng´s hund Myran bredvid mig och sover, allt känns så fruktansvärt overkligt.

Hon har lika stort hjärta som ni två.

Tror ditt hjärta var för stort för att bära ensam i kroppen, det blev för mycket.

Önskar du fick se tatueringen jag skaffade för dig, betyder “Djurens beskyddare” och ditt varma hjärta finns också med.

Hör fortfarande din röst flera gånger varje dag och ser ditt ansikte i Myrans varma ögon hela tiden. När går det över?

Önskar du fick se att våren äntligen är på väg och att du slapp halka runt med hundar i snöstorm varje dag.

Jag är så trött på att vakna med torkade tårar på kinderna, spelar ingen roll hur många gånger du håller om mig i drömmarna…

Hoppas du fått återförenats med alla dom vi grät över i sena nätter.

Skrattat, gråtit, bråkat, skällt,förundrats, haft taskig humor, kramats och festat…

Nu är det över…

Du lever kvar i allt som är vackert och jag kommer alltid älska dig så fruktansvärt mycket.

Du fattas mig…

Min bästa vän…vila mjukt.